Bönareds hembygdsgård

– en pärla på gränsen till Småland

Midsommarstången reses i trädgården till Bönareds hembygdsgård.

Bönared – historiskt sett

Trakten där Bönareds hembygdsgård är belägen består av gammal kulturbygd. Geologi och natur har historiskt skapat god tillgänglighet i form av åarna Nissan och Tidan och sjön Stråken däremellan. Dock är våra äldsta uppgifter om Bönared som boplats inte äldre än ca 500 år. Granngårdarna finns omnämnda från 1200-talet i boken om Skaraborgska ortsnamn från äldre tid. Antagligen fanns Bönared som boställe redan då.

Bönared omnämndes i skrift 1593 som frälsetorp, knutet till Bjurbäcks säteri. De mindre gårdarna i bygden ägdes i stor utsträckning av några få större gårdar. Vad gäller bebyggelsen på Bönared antas att huvudbyggnaden uppförts som officersboställe i början av 1700-talet. I en framtida dendrokronologisk åldersbestämning hoppas man kunna verifiera dessa uppgifter.

Låt oss försöka beskriva Bönared med sin historia från 1700-talet och framåt. Vad vi vet från 1700-talets tidigare hälft är att Bönared ägdes av landshövding Posse på Bjurbäcks säteri. Hans tillgångar var vid hans död för små, och sterbhuset efter landshövdingen var tvunget att överlämna hemmanet till Kronan på grund av den avlidnes skulder. Kronan arrenderade sedan ut Bönared.

Området hörde byråkratiskt till Bottnaryds socken och i mitten av 1600-talet lät Johan Printz på Bjurbäcks gård finansiera ett kapell i Bjurbäck så att invånarna lättare skulle kunna ta sig till kyrkan. Till kapellet behövdes en hjälppräst, en kaplan, för att sköta de kyrkliga ceremonierna. Denne behövde någonstans att bo så bjurbäcksborna ansökte hos kronan om att få använda Bönared som kaplansboställe. Från början fick man nej men så småningom efter viss övertalning fick man använda gården som präst- eller kaplansboställe. Något regelbundet boende för kaplanen blev det nog inte förrän en bit in på 1800-talet. Under cirka 100 år användes Bönared av präster och kaplaner. 1927 slutade kyrkan att använda Bönared som bostad för predikanten, eftersom en ny prästgård stod färdig alldeles intill den nya kyrkan, som var uppförd 1899. Ägandet hade under tiden övergått från staten till kyrkan utan att någon egentlig affär hade skett.

Pensionat

Nu tillstötte en tid av annorlunda verksamhet i den ”gamla prästgården”. En restauratör vid namn Tryggve Erlandsson hyrde Bönared av kyrkan och startade ett pensionat. Trakten Mullsjö med omnejd blev under 1900-talet känd för sina många pensionat, delvis beroende på den rena luften och den fina naturen. Erlandsson drev pensionat fram till 1950. Han var känd för att laga god mat och ordna trevliga tillställningar. Kändisar som Karin Juel och Sven Olof Sandberg fanns bland besökarna på pensionatet.

Annons för pensionatsrörelen

Privatbostad

Från 1950 och fram till sin död bodde en privatperson, fru Ruth Brenner, i Bönared. Hon var en skarp person som bedömde hästar och drev kennel med fox-terrierhundar. Hon kuperade själv svansarna på de små valparna med hjälp av lämpligt verktyg och med hjälp av barnen från granngården, vilka fick assistera. Hon hade också en känsla för den fina bebyggelsen i Bönared och lyckades få byggnader och gårds-tun förklarat som byggnadsminne. Ruth Brenner avled 1984 och nu var framtiden oviss för den fina gården. Fru Brenner bedrev kennel i Bönared men bedömde även hästar.

Bjurbäcks Hembygdsförening

Bjurbäcks Hembygdsförening bildades av ett 15-tal medlemmar 1954. En av orsakerna var kanske att bjurbäcksborna kände sig lite vilsna efter det att Bjurbäck som kommun uppgått i Mullsjö kommun. Man ville nog gärna ha något eget och startade en hembygdsförening.

Vad gör man i en hembygdsförening? Jo, man samlade gamla verktyg, möbler och redskap och så småningom fick man behov av någon form av lokal. Torpet Framnäs, ett torp under Bönared fick duga och man reparerade hus och ladugård och satte upp så kallad smålandsgärdsgård runt det hela. Man började också forska om bygd och kultur i området. Som för många andra föreningar flöt ju verksamheten på ganska bra i början, men efter ca 20 år dalade intresset och antalet aktiva medlemmar sjönk. Till sist var det egentligen bara en aktiv medlem kvar. Som tur var det kassören själv som utgjorde Bjurbäcks Hembygdsförening.

Han betalade sin avgift på 3 kronor pliktskyldigt under några år. För att förstärka kassan höjde han årsavgiften till 5 kronor. En önskan om dokumentation av bygden hade under några år vuxit fram. Den dåvarande prästen i Bjurbäck var van vid hembygdsforskning och han fick uppdrag att sammanställa en hembygdsbok om trakten. Underlaget för denna bok började bli färdigt mot slutet av 1970-talet.

Omstart

I slutet av 1970-talet började en ny grupp intressera sig för bygden och dess historia. Dessutom hade man ju underlaget till en hembygdsbok. Man samlades, startade om med ny ordförande och ny styrelse och satte igång. Medlemsantalet steg till cirka 60 personer i den ”nya” föreningen. Man tryckte hembygdsbok, man gjorde torpinventeringar, både på papperet och ute i markerna. Nu hade tiden gått så långt att vi var framme vid åren 1984–1985. Då nu hembygdsgården stod tom efter fru Brenners bortgång fick man ett erbjudande från Skara stift om att få hyra Bönared. Den gamla prästgården skulle ju bli en magnifik hembygds-gård men skulle man klara av detta med denna lilla förenings ekonomi. Efter diskussion i styrelsen beslöts tacka nej till erbjudandet. Efter påtryckningar från bjurbäcksborna och efter kontakt med Mullsjö kommun om hjälp togs ett nytt beslut. Man skulle försöka klara av att driva Bönared som hembygdsgård. Vad skulle man erbjuda Svenska kyrkan i arrende? Vid ett styrelsemöte beslöts att var och en anonymt skulle ge ett förslag till arrende. Sagt och gjort. Lappar samlades in med olika förslag. Ett medelvärde togs fram och resulterade i det något udda förslaget 7755 kronor i årsarrende. Förslaget godtogs av kyrkan och med hjälp av Mullsjö kommun kunde föreningen arrendera Bönared. Att förlita sig på att Mullsjö kommun allt framgent skulle betala arrendet för föreningen var inte att tänka på. Vad göra?

Jordgubbstårta. Sommaren 1985 började hembygdsföreningen sin servering av jordgubbskaffe, vilket har fallit mycket väl ut. 

Jordgubbskaffe

Vid tiden för antagandet av Bönared som hembygdsgård hade Skara stift fått en ny arrendator på jordbruksdelen av Bönared. Han var framåt och odlade jordgubbar för självplock. Ett möte med jordgubbsodlaren, ett besök på Byarums hembygds-gård och diverse funderingar och idéer ledde fram till förslaget att servera kaffe med jordgubbstårta på hembygdsgården. Sagt och gjort. Under sommaren 1985 startade föreningen med att baka tårtbottnar enligt gammalt recept och man lade ihop och garnerade ett trettiotal jordgubbstårtor som serverades till hugade spekulanter tillsammans med bullar och kakor, allt hembakt, så klart. 300 kaffegäster 1985 gav mersmak inför nästkommande år. Serveringen blev snart känd och ingen reklam behövdes. Föreningen har aldrig gjort reklam för sin sommarservering av kaffe med dopp i Bönared. Kan-ske är det så att det goda ryktet är den bästa reklamen.

Verksamheten på sommaren i Bönared har sedan vuxit så att föreningen nuförtiden har cirka 10 000 kaffegäster under 23 dagar i anslutning till midsommar. Ett 60-tal av medlemmarna står för bak under våren och arbete under sommaren på Bönareds hembygdsgård. Arbetet på hembygdsgården är huvudsakligen ideellt. Detta genererar inkomster till föreningen, vilka kan användas till att bjuda medlemmarna på diverse aktiviteter såsom fester, bussresor, föredrag och diverse andra aktiviteter.

Föreningens kassa växte så småningom och blev så stor att föreningen beslöt försöka köpa loss vår hembygdsgård från Skara stift. Detta lyckades och 2012 kunde vi slutbetala hembygdsgården tillsammans med en rejäl tomt runtomkring.

Vår egen hembygdsgård

Nu var hembygdsgården i föreningens ägo och med detta följde naturligtvis ett stort ansvar. Föreningen har använt tiden efter 2012 till att rusta upp delar av gården som blivit eftersatta. Numera finns en hyggligt stor parkering och en modern, handikappanpassad toalett. De senaste åren har föreningen fått möjlighet via länsstyrelsen, länsmuseet, Mullsjö kommun och EU-pengar att göra en total upprustning av gårdens fyra byggnader. Denna upprustning har gjorts enligt teknik för kulturhusreparation av en skicklig hantverkare som yrkesmässigt arbetar med enbart kulturhus. Arbetet har skett under våren och hösten 2019 och alla fyra byggnaderna är ordentligt genomgångna.

Gården med sina fyra byggnader såsom manbyggnad, södra respektive norra flyglarna samt en vedbod är nu i ett fint skick och Bjurbäcks Hembygdsförening kan nu stolt visa upp hembygdsgården för besökare.

Upprustningen finns beskriven i en artikel i Västgötabygden, aprilnumret 2020. Gården är öppen för servering tre veckor i anslutning till midsommar. Adventsöndagen mellan 11 och 14, kan man också bli serverad kaffe med dopp i Bönared. Då har vi julpyntat stora salen på gammaldags vis. Finns det önskemål om att besöka gården under andra tider kan man kontakta någon i styrelsen. Kontaktuppgifter finns på föreningens hemsida.

Text: Olof Johansson

Foto: Kurt Gustafsson